När min man Micke precis hade gått över efter att ha kämpat länge med sin cancer, kom både han och tre ljusvarelser till mig.

De första nätterna kom enbart Micke. Första gången skrek jag av rädsla för att han kom och la sig bakom mig i sängen. ” var lugn, sa Micke, det är bara jag”. Jag svarade ” ok, men du är så kall !”. Andra gången blev jag ej lika rädd, han la sig bredvid mig på sin sida av sängen, det kändes skönt. Hörde hur han snarkade !!!

Tredje gången vaknade jag av att tre ljusvarelser stod vid änden av min säng. de var så korta tyckte jag…. Micke kom till min säng och la sig bredvid, ljusvarelserna tonades bort.

Jag kände så starkt att så många var med mig i min stora sorg och det kändes så trösterikt i mitt hjärta.

När jag hem efter vår urnsättning, gick jag och la mig redan på eftermiddagen. Jag var slutkörd, rejält förkyld och mycket ledsen. Var mitt uppe i en flytt. Hade sålt vårt radhus och höll på med packning och strukturering, samtidigt som jag hade begravt Micke och nu även satt ned urnan.

När jag låg där i sängen och snorade och grät så tårarna sprutade, såg jag helt plötsligt att täcket vid fotändan började röra på sig. Jag såg tydligt hur någon kom upp i min säng, såg hur täcket trycktes ned vid flera ställen, mellan mina ben och sen la sig någon ned.

Jag tittade fascinerat på hela händelsen och sen förstod jag. Det var min älskade boxer Bessy som kom från andra sidan. Hon fick egentligen ej ligga i sängen, men smög upp ofta ändå 🙂 Hon skulle trösta mig och det gjorde hon verkligen. Jag skrattade högt samtidigt som tårarna rann. Kände en sådan stark ödmjukhet och tacksamhet. Värmen spreds sig i min kropp.

Tänk vad andevärlden gör för oss. Efter detta kom de till mig på så många olika sätt. Dels för att trösta första tiden efter Mickes död och samtidigt ge massor av kärlek.

Senare samma år var jag uppe på graven för att fixa lite höstfint. Det var oktober och det regnade lätt. Min äldsta dotter ringde och jag gick omkring på kyrkogården när jag talade med henne. Marken var helt blöt av regnet. När samtalet började lida mot sitt slut, började jag att gå tillbaka till Mickes grav. Där på grusgången såg jag det. Jag bara skrek till. Min dotter undrade förstås och jag berättade vad jag såg. Kärleksleverans från Micke, sa min dotter.

Då kom jag på det. Jag hade namnsdag den dagen och Micke var mycket noggrann med just namnsdagar. Överallt var det blött, men icke just där hjärtat kom fram. Tårarna kom, han var med mig!

Efter den händelsen har just hjärtan kommit till mig på ett helt fantastiskt sätt. Kom ihåg när jag för ett par år sedan skulle på en till begravning. En väninna till mig hade blivit påkörd av en bil i Spanien och avled. Jag var sorgsen och bad om stöd när jag gick upp mot kapellet. Strax efter min bön dök detta upp.

Jag känner en så stor ödmjukhet och tacksamhet inför universum, Moder jord, våra änglar, guider, vägledare, mästare, lärare och alla nära och kära. De hjälper mig dagligen med olika saker, ibland utan att jag ej vet om det, utan förstår först efteråt.

Varm kram från mig till dig.

Hej fina läsare, kom in och läs varför du ska tejpa munnen. Jag kan garantera att det hjälper mot mycket. Både min man och jag tejpar våra munnar, kanske ej det sexigaste, dock fnittrar vi istället…..

Hej underbara läsare. Igår åkte vi från Malmö till Skillinge  fiskeläger. Min man och jag skulle kika på ett hus som vi eventuellt ska hyra i sommar. Vädret vi lämnade i Malmö var klart och kallt. Det började snöa lite lätt när vi närmade oss Skillinge. Väl framme, såg vi hur molnen tornade upp sig på himlen och det blåste kraftigt från havet, där stora vita gäss gjorde att vågorna fräste till när de landade på stranden. Vackert, dock hotfullt.

Vi bestämde oss för att köra hem. Snön tilltog och det började att blåsa ännu mer. Jag kände mig fortfarande lugn och började bli kissnödig och fika sugen. Dock inge läge att stanna just då.

Efter ytterligare några kilometer blev det betydligt värre. Det snöade så kraftigt och stormade så att sikten försvann helt. Det fanns snöpinnar som tur var, men jag fick gå ut och gå framför bilen så att maken kunde se och krypköra efter mig. Jag blev helt översnöad!

När jag satte mig i bilen igen, då förstod jag allvaret. Det låg bilar överallt i diken, de hade kanat ned, de hade krockat. Alla hjälptes åt att hjälpa de drabbade. Jag började att be. Bad till mina änglar om hjälp och beskydd. Efter mina böner, blev jag så fruktansvärd trött i hjärnan och helt lugn. Jag släppte och hade full tillit till änglarna att vi skulle komma hem oskadda. Vi krypkörde i flera mil. Vi var ett långt långt tåg av bilar, som alla hade varningsljusen och dimljusen på. Ibland fick hela högen vända och hitta nya vägar.

Vi kom hem efter många timmars körning och var så trötta och djupt tacksamma över att allt gick bra för oss.

Efter middagen insåg vi, när vi såg nyheterna, att vi verkligen hade fått beskydd. Tack så mycket älskade änglar !

I morse i meditationen, kom min farbror Göran, som sa att det hade varit fullt i bilen och runt bilen, av änglar och nära och kära, som skyddade oss och gav mod och kärlek.

Jag känner en sån stark vördnad och tacksamhet!

Varm kram till er alla och var rädda om er om ni ska ut i snöovädret. Be om beskydd om ni blir rädda.

Hej alla underbara själar, idag tänkte jag berätta hur min förmiddag har varit. Det började lite lätt när jag mediterade i morse. Jag var på min strand med mina hundar och hästar. Vi gick o strosade, plötsligt kom det en ryttare. Han hoppade av hästen och knäböjde framför mig och gav mig ett brev. Jag frågade vem han var, ” en vän” svarade han, sen red han iväg i full galopp. Jag öppnade brevet och fann ett helt tomt blad. Klurigt ! En röst sa, “det är ditt liv du ser genom pappret. Det är du som fyller brevet precis som du vill”.

Jag vänder mig om och där står min nya vägledare, Gabriel. Vi ska hänga ett tag framöver och det känns underbart. Han ska bl a hjälpa mig med min självkänsla, vilket är en färskvara verkligen!  Tack så mycket, känner en sån oändlig tacksamhet för att få möta denna vägledare.

Efter detta möte tog jag en härlig promenad. Solen sken, fåglarna kvittrade, det var en fantastisk morgon. Under promenaden tittade jag mig omkring, njöt, men det var något som gnagde inom bords. Vad ???

Pratade med mig själv, är jag lycklig? Jaaaaaa, det är jag. Vad är lycka egentligen? För min del är det när jag känner sockerdrickan inom mig och i hjärtat. Jag fortsatte att tala till mig, hur är mitt äktenskap? Bra, tycker jag, visst knakar det ibland, vi bråkar osv. Jag tänkte igenom olika tillfällen när vi hade tjafsat. Hmmmm

Rätt som det är så kommer min första svärfar gående mot mig, trodde jag !! Dock var det ej han i o m att han gick över för ganska exakt 14 år sedan. Däremot började jag tala till honom telepatiskt och vi skrattade gott åt olika minnen som dök upp. Han var mig mycket kär, som en ställföreträdare till min far. Därefter bad jag änglarna om hjälp att tyda det som fortfarande gnagde i mig.

När jag gick vidare, singlade en fjäder ner till vänster om mig. Å så glad jag blev, de är med mig. När jag nästan var hemma, då kom det, budskapet. Det var mitt Ego som skickade den gnagande känslan. Jag talade vett och etikett med Egot. Jag sa ” nu gör jag slut med dig, jag är en ljus, andlig och kraftfull människa som tar emot det högsta goda. När jag är sann mot mig själv och lever därefter med högsta jag, då behöver jag ej dig.”

Vilken känsla, vilken befrielse, det var som en svart jättetung gardin drogs bort från mitt sinne. Jag gick hem och kramade min man hårt och kände hur sockerdrickan bubblade inom mig. Jag känner en sån ljuvligt härlig tacksamhet!

Bild på mig och min man, förra sommaren i Malmö.

Jag önskar er en underbar fortsatt dag med mycket kärlek och sockerdricka..

Tillit till Universium, är det svårt att få det? Varför dök den frågan upp i mitt huvud egentligen? Kan ju vara för att jag jobbar mycket med just det nu, tilliten. Att släppa kontrollen och lita på processen igen. Hur svårt kan det vara egentligen?

Vid flera tillfällen får jag bita mig i kinden när kontrollbehovet stör mig. Det som är guld värt är just att jag har blivit så medveten om det. Jag har fått insikt i hur stor min kontroll är.

Att vid så många gånger ha blivit sviken, gör att just det såret blöder och varar om det ej får läka. Mitt beteende blir just kontrollfreak. Detta har jag många gånger berättat om för mina klienter och de nickar, tar in och förstår. Vad förstår de egentligen?

Är det när jag berättar att när “Sviken-såret” är stort, så är just beteendet att “det är lika bra att jag ej ber om hjälp, utan gör det själv, så slipper jag att bli sviken igen”.

Ja, så är det. Jag har ett stort sviken sår och har mycket svårt att be om hjälp OCH att ta emot hjälp. Har även haft svårt att tro på att någon kan älska mig, ta emot kärleken. Allt hör ihop med att med mitt sår och beteendet = kontrollbehovet.

Så, jag jobbar vidare med min tillit till Universum och till min man. Nu släpper jag mer och mer. Låter hjärtat styra mer och känner en enorm glädje och tacksamhet inför detta arbete. Jag är stolt över hur långt jag har kommit. Det är spännande !!

Med det sagt, önskar jag av hela mitt hjärta att kvällen blir underbar för er alla. Varm kram från Birgitta

Jag arbetar som livs-karriärscoach, mental tränare, trancehealer, andningsinstruktör, utbildare och föreläsare.

Efter drygt 30 år inom försäkrings- och finansvärlden, startade jag mitt företag Life Review januari 2012. Det var en fantastisk känsla. Hade någon frågat mig ett antal år innan om jag ville starta eget, hade svaret varit ett stadigt NEJ.

När min äldsta syster avled i cancer januari 2006, hände något inom mig. Jag öppnade upp mer och mer min andliga sida. Jag föddes medial, stängde dock ned den gåvan vid fyra års ålder. Sorgen efter min syster fick ta plats. Även min fars död flera år tidigare, gjorde sig påmind. Helt plötsligt började jag att ifrågasätta mitt liv, hur jag levde m m. När min man Micke fick cancer och dog, då rasade hela min värld. All sorg fick rasa genom mitt system och den tog plats.

Jag utbildade mig till coach/mental tränare och trancehealer. Jag genomgick ett flertal utbildningar/kurser i personlig utveckling och ut kom en starkare kvinna som började leva på ett annat sätt. Jag sa upp mig och startade mitt företag.

För en gång skull, lyssnade jag på mitt hjärta, min inre röst, min vägvisare.