Kära läsare, nu är jag tillbaka igen. Jag hoppas att ni har haft en underbar sommar och att ni alla mår bra.
Mitt år har varit minst sagt tufft. Det började med att min äldsta dotter berättade att hon ej ville ha en relation med mig längre.
Det blev ett mycket hårt slag för mig. Min yngsta dotter sa upp vår relation 2013! Så när även den äldsta gjorde det, då blev livet svårt!

Det är verkligen invecklat att nå fram när ej båda vill. Det jag har fått fram från min yngsta dotter är att det spelar ej någon roll vad jag säger eller gör, det blir fel i alla lägen, samt att jag ej är som en riktig mamma och mormor, som enbart lever genom sina barn och barnbarn. Jag är för flummig!!
Min äldsta tycker att jag har fastnat i något gammalt mönster som ej gynnar någon. De är så arga och besvikna på mig!

När detta hände, hamnade jag i en djup sorg. Jag orkade ej jobba, ville ej träffa människor. Jag skämdes! Jag ville gömma mig, gå under jorden, försvinna….Jag höll på att bli bitter!

Tack vare min man (ej döttrarnas far) och vänner, har jag sakta börjat leva igen. Jag står mer rakryggad. Varför ska jag skämmas? Vilka valda ärvda värderingar styr mig, styr oss? Hur ska en mamma vara? Kärleksfull, javisst, jag älskar verkligen mina barn och barnbarn, djupt. Det räcker icke i detta fall.

Jag var 18 år när jag träffade barnens far, 19 år när vi gifte oss och 20 år när den äldsta flickan föddes. Barnens far är 8 år äldre än mig och han krävde att jag skulle slänga mina p-piller direkt efter bröllopet, för han ville ha barn. Jag ville vänta, jag ville studera, resa m m.

Han förstod ej varför jag ville vänta och jag gav efter. Han var äntligen någon som såg mig och som älskade mig…..Gamla inre sår gav sig tillkänna, min far (som var min första manliga förebild) var mycket frånvarande.
Sååå, jag blev gravid direkt. När dottern var född, tyckte maken att vi skulle ha en till snabbt. Jag fick förlossningspsykos och depression. Slutade att äta, rasade ner i vikt, flera gånger livmodersinflammation m m. Kroppen skrek att jag skulle ta hand om mig.!!

Efter ca 5 år gav depression efter och jag kunde börja leva igen. Vi var gifta i 17 år, sen fick jag nog.
Nog med en styrande man och nog med hans alkoholism.

Kort tid efter skilsmässan träffade jag Micke. Vi fick nästan 15 underbara år ihop, innan han avled för 10 år sedan i cancer. Under denna tid blev jag mormor vid 44 års ålder. Fantastiskt! Dock tyckte mina döttrar som sagt att jag skulle vara en mycket bättre mormor än vad jag var.
Efter första makens styre, har jag mycket svårt för att människor ska tala om för mig hur jag ska vara m m.

Jag har kommit långt i min personliga utveckling och min andliga resa och det är jag så tacksam över.

Idag är jag lyckligt gift med Janne. Vi har varit tillsammans i snart 9 år. Han är min fyr när det stormar! Hans kärlek stärker mig, hela mig!

Varför berättar jag nu detta för dig? Jo, mitt budskap till dig är att låt ingen, absolut ingen ta ifrån dig makten att leva just ditt liv som DU vill!
Det är just det som är tjusningen med livet, att få leva det precis som jag själv vill och att inse, känna och förstå sitt egna värde!! Det är nyckeln.

Nu underbara ni kommer Änglarnas budskap, känn in vad som känns rätt för just dig.

Du behöver stanna upp, ta en dag i taget, ett ögonblick i sänder och släppa ditt kontrollbehov som styr dig. När du följer flödet och låter dig ledas, då är det rätt. Det gynnar dig ej att tro att du behöver veta allt i minsta detalj. Universum sätter krokben för dig då, för att du just ska bara följa med.

Känner du dig fångad i ekorrhjulet just nu? Har du behov av frihet? Ibland behöver vi rensa. Både hemmavid, i skåp och lådor, vissa människor och vissa platser som tynger ned.
När du rensar, då frigör du annan energi som kommer att gynna dig och din energi. Titta in i dina skåp, är det rörigt där? Städa och rensa!!

Se till att du får tid till återhämtning och lär dig att säga nej. Det är mycket viktigt! När du säger nej, säger du ja till dig själv. Vem är viktigast i ditt liv? Fundera på det!

All kärlek till dig// Birgitta