Kära läsare, idag tänkte jag berätta om min inre resa.
Jag föddes medial, stängde dock ned den gåvan vid fyra års ålder pga ett kraftigt trauma som jag var med om. I många år var jag livrädd för spöken. Min lilla mamma, som var medial, berättade olika händelser som hon hade varit med om. Jag tyckte det var läskigt!
När min äldsta syster Carina avled 2006, då började det hända saker. Jag kände av henne och blev skräckslagen. Hon stod ofta vid min säng när jag skulle sova och jag bad min dåvarande man, Micke, hålla om mig. Jag blundade hårt och bad syrran lämna mig ifred. Gick så där…
Efter ett tag, vande jag mig och började samtala med Carina. Hon gav mig budskap. Jag öppnade upp mer och mer.
Sorgen var tung efter henne och jag fick utslag över hela kroppen. Fick akupunktur och djupandningsbehandling, vilket hjälpte mig mycket bra.
Skärtorsdagen 2008 låg jag på britsen och djupandades, då jag plötsligt fick inre bilder. Jag såg att jag stod bunden vid ett bål, det brann runt fötterna och jag såg att jag var ensam. Jag hörde mig själv säga;
” Era jävlar, ni har lämnat mig”!!
Då såg jag en ryttare som kom i full fart till mig. Jag såg att det var min man Micke. ” skynda dig, ropade jag”.
Han kom fram och fick ned mig från bålet, han la mig på marken och jag hade huvudet i hans knä. Då såg jag – jag dog, min själ flög upp till himlen. Micke grät och höll om mig.
När jag kom till sans på britsen, så grät jag hysteriskt. Jag skulle dö! Det var så mycket sorg som kom upp.
På eftermiddagen åkte jag och Micke till vårt torp i Västmanland. På påskafton kom insikten – det var ej jag som skulle dö, det var Micke!
Det var förfärligt, jag kunde ej säga något till honom. Jag följde honom som en hund den påsken.
Exakt tre år senare, påskafton 2011, somnade Micke in efter en lång kamp mot sin Lymfkörtelcancer.
Sorgen grep tag i mig med full kraft. Micke var den femte personen i min närhet som fick cancer. Jag visste ej hur jag skulle orka. Dock fick jag en enorm kraft. Micke var hos mig, dag som natt och hjälpte mig i min sorg. Även min älskade Boxer kom och tröstade. Min familj var vid min sida.
Jag såg ljusfolk på nätterna, Micke låg i sin säng bredvid mig och allt var nästan som förut!
Begravningen höll jag i Maria Magdalena kyrka på Södermalm, som var vår kyrka. Det var den 19 maj och jag fyllde 50 år den dagen. Min familj tyckte jag var galen som höll begravningen då, men jag var helt övertygad.
Något kalas skulle det ej bli och 10 år tidigare, på min 40-års dag, gifte vi oss. Nu blev liksom cirkeln sluten och det kändes helt rätt.
Vi hade precis sålt vårt radhus innan dödsfallet, så jag hittade en underbar lägenhet på Södermalm i Stockholm.
Direkt när jag flyttade in, började lampor att blinka och gå sönder, en glödlampa for rätt ut från lampan och ner på golvet, min handväska kastade någon ner från mitt skrivbord. Jag blev aldrig rädd, utan kände mig road av vad de pysslade med.
Det var så mycket aktivitet i min lägenhet att jag fick be om hjälp att vi skulle få över dem till ljuset. Jag var så öppen att andarna kände av mig.
Jag blev så oerhört intresserad av den andliga världen, att jag utbildade mig till medial vägledare, trancehealer, djurkommunikatör, livs- och karriärscoach, mental tränare, andningscoach, kommunikolog m m.
Jag startade eget företag och sa upp mig. Det var en enorm stark känsla som jag ej kunde gå emot.
Mars 2012 väckte min Guide mig och sa; ” Nu är det dags”.
” med vad, sa jag” ” du ska skriva en bok” Nix, sa jag, det kan jag ej, vad ska den handla om? ” Den ska handla om dig och Micke, hans sjukdom och hur du kom vidare i livet, allt för att skriva av dig sorgen och för att hjälpa andra.”
Så blev det. Boken kom ut juni 2013.
Idag är jag lyckligt gift med Janne, vi träffades den 19 maj 2012! ( det var Micke som såg till att det blev så…)
Jag arbetar fortfarande med det roligaste jobb som jag har haft, dels som Medial vägledare på Tarotguiderna och dels med mina egna privata kunder.
Micke, syrran, mina föräldrar är ständigt närvarande och de har och gör fortfarande, hjälpt mig sååå mycket. Det är en djup och innerlig tacksamhet jag känner idag och jag är ödmjuk inför livet.
All kärlek till dig.// Birgitta