Kära läsare, jag vet ej om det beror på att förra helgen var speciell, då många av oss hedrade de som har lämnat oss. I en dryg vecka har min mamma varit hos mig, det har varit så påtagligt. Jag känner hennes närvaro, vi talar mycket och länge, telepatiskt. Hon tipsar mig om saker när jag sover. Det kommer upp sorg, jag gråter och saknar henne så mycket.

Mamma blev 91 år och gick över i juli förra året. Vi stod varandra nära, mycket nära. De sista åren bodde hon på ett demensboende. Hennes minne var så gott som borta, men vi hade så fina samtal och stunder ändå.

Hur länge har vi sorg egentligen? Idag vid middagen, kom änglarna till mig och bad mig berätta detta jag just har skrivit samt det de vill förmedla om just sorg.

Sorgen är individuell, den utrycker sig på olika sätt. Det tar olika lång tid för oss människor att bearbeta. Det vi vet med säkerhet är att vi är aldrig ensamma i vår sorg. När vi är sköra, ledsna, förtvivlade och kanske utmattade av sorg, då är de där. Många änglar är runt oss. Dels som skydd och dels så ger de oss så mycket kärlek och energi. Kan du känna dem? Ser du dem för ditt inre öga?

En del människor verkar komma över sorgen mycket snabbt och vissa kanske fastnar i sorgen. Sätter upp den som har avlidit på en pedestal och vill ej släppa taget. Våra nära och kära som har gått över, gör allt för att trösta. De vill verkligen att vi ska vara lyckliga. De hjälper oss i vårt sorg arbete.

Änglarna vill så gärna att vi ska förstå att vår värld och andra sidan ligger så nära varandra. De som är “hemma” har lätt att komma till oss, så bjud in dem. Låt dem hjälpa dig. Tala, skrik, gråt – låt sorgen komma och släpp den sedan till Änglarna. Denna process kan göras många gånger, så mycket bättre att låta sorgen rasa ut än att stänga ner, för då kommer den upp, förr eller senare.

För tre år sedan, skulle jag på en väninnas begravning, jag var mycket ledsen. När jag var på väg upp till kapellet, så bad jag om hjälp, om styrka och kraft. Strax efter tittade jag ned på marken och då såg jag det, hjärtat. Så underbart, så tacksamt och så starkt !

All kärlek till dig.// Birgitta