Det är många människor som jag talar med dels genom mitt arbete och dels av privat natur, där flertalet ej är nöjd med sig själv. Varför är det så?

Är du nöjd?

De som är högpresterande kanske skulle svara nej på den frågan. Drivet att vilja mer, uppnå mer och prestera mer. Visst ska vi ha driv, det som gör att vi går upp på morgonen, går till arbetet/skolan osv. Det jag talar om är när det slår över, när vi aldrig blir nöjda utan bara kör på. Vi har slutat att lyssna på oss själva, vad vi verkligen behöver.

Alltid uppkopplad, kan ju vara viktigt! Ställer upp för alla andra, vänder ut och in på sig själv för att vara till lags. Var är du, just du i det sammanhanget? Säger du jaaa, till allt fast du innerst inne varken vill eller orkar?

Vem är viktigast i ditt liv? När jag ställer den frågan till mina klienter, svarar ca 75-80% att alla andra är viktigast. Låter sig själv komma längst ned på skalan och känner varken kärlek till sig själv eller uppmuntran.

Vad kan vi göra här? Till att börja med – se dig själv som en kärleksfull individ som gör precis allt för att kärleken ska blomstra till dig själv. Om du skalar av familj/karriär, vem är du då? Intressant tanke, eller hur?

Många har ärvda valda sanningar som ej överensstämmer med den egna uppfattningen. Om inte du bryr dig om dig själv, tar dig själv på allvar, vem gör det då?

Krama dig själv och börja med att du varje dag gör allt du kan för att vara till lags ….. till dig själv!

När du strålar kärlek, blir energin därefter och du drar till dig ännu mer kärleksfull energi.

Med kärlek till dig// Birgitta