När min man Micke precis hade gått över efter att ha kämpat länge med sin cancer, kom både han och tre ljusvarelser till mig.

De första nätterna kom enbart Micke. Första gången skrek jag av rädsla för att han kom och la sig bakom mig i sängen. ” var lugn, sa Micke, det är bara jag”. Jag svarade ” ok, men du är så kall !”. Andra gången blev jag ej lika rädd, han la sig bredvid mig på sin sida av sängen, det kändes skönt. Hörde hur han snarkade !!!

Tredje gången vaknade jag av att tre ljusvarelser stod vid änden av min säng. de var så korta tyckte jag…. Micke kom till min säng och la sig bredvid, ljusvarelserna tonades bort.

Jag kände så starkt att så många var med mig i min stora sorg och det kändes så trösterikt i mitt hjärta.

När jag hem efter vår urnsättning, gick jag och la mig redan på eftermiddagen. Jag var slutkörd, rejält förkyld och mycket ledsen. Var mitt uppe i en flytt. Hade sålt vårt radhus och höll på med packning och strukturering, samtidigt som jag hade begravt Micke och nu även satt ned urnan.

När jag låg där i sängen och snorade och grät så tårarna sprutade, såg jag helt plötsligt att täcket vid fotändan började röra på sig. Jag såg tydligt hur någon kom upp i min säng, såg hur täcket trycktes ned vid flera ställen, mellan mina ben och sen la sig någon ned.

Jag tittade fascinerat på hela händelsen och sen förstod jag. Det var min älskade boxer Bessy som kom från andra sidan. Hon fick egentligen ej ligga i sängen, men smög upp ofta ändå 🙂 Hon skulle trösta mig och det gjorde hon verkligen. Jag skrattade högt samtidigt som tårarna rann. Kände en sådan stark ödmjukhet och tacksamhet. Värmen spreds sig i min kropp.

Tänk vad andevärlden gör för oss. Efter detta kom de till mig på så många olika sätt. Dels för att trösta första tiden efter Mickes död och samtidigt ge massor av kärlek.

Senare samma år var jag uppe på graven för att fixa lite höstfint. Det var oktober och det regnade lätt. Min äldsta dotter ringde och jag gick omkring på kyrkogården när jag talade med henne. Marken var helt blöt av regnet. När samtalet började lida mot sitt slut, började jag att gå tillbaka till Mickes grav. Där på grusgången såg jag det. Jag bara skrek till. Min dotter undrade förstås och jag berättade vad jag såg. Kärleksleverans från Micke, sa min dotter.

Då kom jag på det. Jag hade namnsdag den dagen och Micke var mycket noggrann med just namnsdagar. Överallt var det blött, men icke just där hjärtat kom fram. Tårarna kom, han var med mig!

Efter den händelsen har just hjärtan kommit till mig på ett helt fantastiskt sätt. Kom ihåg när jag för ett par år sedan skulle på en till begravning. En väninna till mig hade blivit påkörd av en bil i Spanien och avled. Jag var sorgsen och bad om stöd när jag gick upp mot kapellet. Strax efter min bön dök detta upp.

Jag känner en så stor ödmjukhet och tacksamhet inför universum, Moder jord, våra änglar, guider, vägledare, mästare, lärare och alla nära och kära. De hjälper mig dagligen med olika saker, ibland utan att jag ej vet om det, utan förstår först efteråt.

Varm kram från mig till dig.