Min vägledare Gabriel

0

Hej alla underbara själar, idag tänkte jag berätta hur min förmiddag har varit. Det började lite lätt när jag mediterade i morse. Jag var på min strand med mina hundar och hästar. Vi gick o strosade, plötsligt kom det en ryttare. Han hoppade av hästen och knäböjde framför mig och gav mig ett brev. Jag frågade vem han var, ” en vän” svarade han, sen red han iväg i full galopp. Jag öppnade brevet och fann ett helt tomt blad. Klurigt ! En röst sa, ”det är ditt liv du ser genom pappret. Det är du som fyller brevet precis som du vill”.

Jag vänder mig om och där står min nya vägledare, Gabriel. Vi ska hänga ett tag framöver och det känns underbart. Han ska bl a hjälpa mig med min självkänsla, vilket är en färskvara verkligen!  Tack så mycket, känner en sån oändlig tacksamhet för att få möta denna vägledare.

Efter detta möte tog jag en härlig promenad. Solen sken, fåglarna kvittrade, det var en fantastisk morgon. Under promenaden tittade jag mig omkring, njöt, men det var något som gnagde inom bords. Vad ???

Pratade med mig själv, är jag lycklig? Jaaaaaa, det är jag. Vad är lycka egentligen? För min del är det när jag känner sockerdrickan inom mig och i hjärtat. Jag fortsatte att tala till mig, hur är mitt äktenskap? Bra, tycker jag, visst knakar det ibland, vi bråkar osv. Jag tänkte igenom olika tillfällen när vi hade tjafsat. Hmmmm

Rätt som det är så kommer min första svärfar gående mot mig, trodde jag !! Dock var det ej han i o m att han gick över för ganska exakt 14 år sedan. Däremot började jag tala till honom telepatiskt och vi skrattade gott åt olika minnen som dök upp. Han var mig mycket kär, som en ställföreträdare till min far. Därefter bad jag änglarna om hjälp att tyda det som fortfarande gnagde i mig.

När jag gick vidare, singlade en fjäder ner till vänster om mig. Å så glad jag blev, de är med mig. När jag nästan var hemma, då kom det, budskapet. Det var mitt Ego som skickade den gnagande känslan. Jag talade vett och etikett med Egot. Jag sa ” nu gör jag slut med dig, jag är en ljus, andlig och kraftfull människa som tar emot det högsta goda. När jag är sann mot mig själv och lever därefter med högsta jag, då behöver jag ej dig.”

Vilken känsla, vilken befrielse, det var som en svart jättetung gardin drogs bort från mitt sinne. Jag gick hem och kramade min man hårt och kände hur sockerdrickan bubblade inom mig. Jag känner en sån ljuvligt härlig tacksamhet!

Bild på mig och min man, förra sommaren i Malmö.

Jag önskar er en underbar fortsatt dag med mycket kärlek och sockerdricka..

 

 

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke